Dromas ardeola
Crab plover / Hägerpipare

18    2017-02-07    Chwaka Bay, Zanzibar, Tanzania

One thing I absolutely wanted to do on Zanzibar this year was to improve my photos of Crab plovers. Last year, I had happened to bring a lens without a stabilizer and I returned from the expedition to Chwaka Bay without any reasonable photos at all. And because the Crab plover is a remarkable wader in many ways, I was extra keen pon getting it documented. How about a bill that is more like that of a tern? Or that it nests in burrows, laying a single egg, and being able to leave it for up to 58 hours? Or that the chicks cannot walk at birth? The species breeds on islands (and some beaches) in the Indian Ocean and one must therefore know where to find it, and on Chwaka Bay, Zanzibar, it is fairly frequent. So, I went there with another equipment this time, but arrived so early that the pictures were grainy. Only when I placed myself out in the sea water (with the sun in my back) and took pictures at around seven o'clock, I got acceptable results. Here is a Crab plover utilizing its special technique to get at the crab meat: it keeps the crab between the mandibles, then opens the bill quickly and before the crab falls off, closes it with a snap, and thus crushes det shell of the crab!

En sak som jag absolut ville göra på Zanzibar detta år var att förbättra mina bilder av hägerpipare. Jag hade lyckats få med mig ett objektiv utan stabilisator och blev helt utan fungerande bilder från expeditionen till Chwaka Bay förra året. Och eftersom hägerpiparen är en märklig vadare på många sätt var jag extra ivrig. Vad sägs om en näbb som mera liknar en tärnas? Eller att den häckar i hålor, lägger ett enda ägg, och kan lämna det i upp till 58 timmar? Eller att ungarna inte kan gå vid födseln? Arten häckar på öar (och vissa stränder) i Indiska oceanen och man måste därför veta var man skall söka den, och på Chwaka Bay på Zanzibar är den ofta återkommande. Alltså gav jag mig i väg med en annan utrustning denna gång, men anlände så tidigt att bilderna blev gryniga. Först när jag ställt mig ute i havsvattnet (med solen i ryggen) och tog bilder vid sjutiden fick jag acceptabla resultat. Här är det en hägerpipare som utnyttjar sin speciella teknik för att komma åt krabbköttet: den håller krabban mellan näbbhalvorna, öppnar sedan snabbt näbben och innan krabban faller av, fäller den ihop näbben med en smäll, som ett slags tång - och krabbskalet krossas!